/Lars

The Wire, constructing a big Other

/Lars

Dialog till klippet:
-Man, these shits is right, yo.

-It’s good with the hot sauce, too.

-Most definite.

-Dee, want some nuggets?

-No, go ahead, man.

-Man, whoever invented these,
he off the hook.

-Word!

-Motherfucker got the bone
all the way out the damn chicken.

-Till he came along,
niggas be chewing on drumsticks and shit
getting their fingers all greasy.

-He said “Later” to the bone.

-Nugget that meat up
and make some real money.

-You think the man got paid?

-Who?

-Man who invented these.

-Shit, he richer than a motherfucker.

-Why? You think he get a percentage?

-Why not?

-Nigga, please, the man
who invented them things
just some sad-ass down
at the basement of McDonald’s
thinking up some shit
to make money for the real players.

-No man, that ain’t right.

-Fuck right.
It ain’t about right, it’s about money.

-You think Ronald McDonald
gonna go down that basement
and say, “Mr. Nugget, you the bomb.
We selling chicken faster
than you can tear the bone out.
So, I’m gonna write my clowny-ass name
on this fat-ass check for you.”

-Shit.

-The nigger who invented them things
still working in the basement
for regular wage
thinking of some shit
to make the fries taste better.

-Believe.

-He still had the idea, though.

Filmidén

Finanskris, börsras, ränteoro, fastighetsvärden som sjunker, varsel och massuppsägningar. Dessa svarta rubriker har dominerat den senaste tidens nyhetsrapportering och området har blivit vardagsmat i tv:s nyhetssändningar. Vid det här laget känner vi alla till de riskabla bolån på den amerikanska marknaden som föranlett den globala finanskrisen.

Att belysa management med ett aktuellt ämne var utgångspunkten när vi valde att göra en film om finanskrisen. Hanteringen av finanskrisen inkluderar många klassiska delar av management såsom t.ex. ledarskap, planering, kontroll och organisering.  

Finanskrisen är även mycket intressant att belysa då en tämligen lokal företeelse i USA har eskalerat till att även försätta hela länders ekonomiska och sociala system i enormt svåra situationer. Ska verkligen marknaden släppas lös utan tyglar? Filmen syftar även till att belysa den makt och påverkan politiker utövar på folket och marknaden genom att uppvisa handlingskraft i pressade situationer. Frågan är om denna möjlighet till påverkan är tillräcklig. Hur kan liknade situationer förhindras i framtiden när traditionella maktcentrum förflyttas? Vi vill i vår film även visa att management berör områden som makt, ansvar, etik och moral.

Makt och ansvar

Filmen inleds med ett välkänt citat av Abraham Lincoln: “Nearly all men can stand adversity. But if you want to test a man’s character, give him power”. Mot bakgrund av att de flesta idag känner till orsakerna till finanskrisen vill vi med citatet lyfta fram den maktfaktor som påverkat finanskrisens utveckling. Många menar att några av de mest inflytelserika personerna i världen – här inbegrips både höga politiska och ekonomiska amerikanska ledare – bidragit till finanskrisen. Här syftar vi bl.a. på den före detta ordföranden för USA:s centralbank Alan Greenspan vars lågräntelinje gödslat marknaden med billiga krediter. Eftersom grunden till finanskrisen finns i bostadskrediterna syftar vi i högsta grad även på de högt uppsatta amerikanska politiker som drivit rätten att låna till egen bostad även om man inte har råd till det.

I inledningen av filmen presenterar professor Henry Mintzberg sin syn på makt. Han understryker vikten av att ha ansvarstagande människor på höga poster, ett uttalande som bör ses med en viss ironi när man ser tillbaka på hur ledarna i USA handlat gällande bolånen.  Vi menar därför att management i hög grad är sammanknippat med någon form av makt och att det i samband med detta blir viktigt att beröra frågor kring ansvar, etik och moral.

Ledarskap, samarbeta och kommunicera

Winston Churchill sade att om man vill försöka förutspå framtiden så måste man studera historien. På samma sätt tar vi i filmen upp två exempel på tidigare finanskriser och hur man hanterade dessa. Under depressionen i USA 1929-1933 efterfrågade presidenterna Hoover och framför allt Roosevelt ett närmare samarbete mellan politik och näringsliv för att lättare kunna förhindra och motverka finanskriser.  Under den svenska finanskrisen 1990-1994 samarbetade den borgerliga regeringen Bildt med oppositionen för att så effektivt som möjligt få Sverige ur krisen. Karaktäriserande för dessa båda exempel är alltså management i form av samarbete mellan politik och näringsliv och mellan politiska partier. På samma sätt har finanskrisen har tvingat dagens politiska ledare att samarbeta med näringslivet och även att samverka både politiskt och internationellt för att undvika värre framtida påföljder. Ett resolut och beslutsamt ledarskap har krävts.

Den slovenske filosofen Slavoj Zizek menar att finanskrisen varit ”en underbar påminnelse” om verkligheten som bidragit till att de största ledarna blivit tvungna att ändra fokus och att börja koncentrera sig på viktigare saker än att framhäva sig själva. På många sätt är krisen det ultimata testet av våra ledare. För att klara testet krävs bland annat att de lyckas förmedla en vision som samhället och marknaden tror på. De ekonomiska krispaketen som presenteras i filmen är ett sätt som ledarna använder sig av för att bygga upp förtroende. Det är också intressant att titta på hur kommunikationen hanteras av ledarna i krisen. Högt uppsatta personer inom politik och näringsliv försöker mildra finanskrisens framfart med lugnande uttalanden och hoppfull framtidssyn. Samtidigt slår media katastroflarm och basunerar ut svarta rubriker om börsras och konkurser.  En viktig managementfråga berör därför även kommunikation och hur man på bästa sätt når ut med den information man vill. Det handlar om att tänka efter vad man säger, hur man säger det och vilka konsekvenser det kan få.

Kontroll

Låt oss spinna vidare på relationen mellan politik och näringsliv. En underliggande mening i filmen bygger på det faktum att management inte bara handlar om hur våra ledare agerar.  Många gånger är management så djupt rotat i samhället att vi knappt lägger märke till det. Ett samhällssystem som kapitalism skulle till exempel kunna ses som styrt av en typ av management. Kapitalismens grundstomme handlar ju om att alla beslut och handlingar regleras då av marknaden. Inblandning från staten ska minimeras och marknaden tar hand om allt. USA och flera andra länder som hyllat kapitalism och marknadsekonomi står i och med finanskrisen inför ett nytt faktum. Staten måste göra massiva ingripanden till i princip vilken kostnad som helst. Här övergår alltså ett mer fritt management till en större kontroll och reglering från samhällets sida.  I filmen lyfts kapitalismens roll i krisen fram av Zizek. Zizek menar att kapitalismen inte kan få regera fritt utan det krävs allt oftare något som han benämner  ”mega-state interventions”,  en ökad statlig inblandning där ”the mega- state” möjligen skulle kunna tolkas som en förenad stat där alla länder samarbetar.

Turbulent värld

I filmen menar den slovenske filosofen Slavoj Zizek att det globala finansiella system som nu dominerar vår värld är mycket ömtåligt. Han är naturligtvis inte ensam om denna åsikt. Under det senaste året har detta blivit mycket påtagligt. En tämligen lokal kris som startade med att bolåneinstitut i USA erbjöd alltför generösa lånevillkor har efter hand spridit sig över hela världen. Zizek talar även om att traditionella maktcentrum har förflyttas från västvärlden till länder som Kina och Indien. Detta har medfört att det råder stor osäkerhet inför framtiden och att statlig inblandning i ekonomin då är nödvändig för att marknaden inte skall förinta sig själv.

Management är ett komplext begrepp som omfattar många områden. I vårt arbete har vi lyft fram några områden som vi ser som väsentliga i uppkomsten och aktuell hantering av finanskrisen. Här blir även situationen där management utövas komplex då det finns många inblandade aktörer på en global marknad. En fråga vi ställer oss är vad som kommer krävas i framtiden. Behövs ett förändrat management?

Vad är funk?

Kjell A Nordström och Jonas Ridderstråle har skrivit boken Funky Business. Boken handlar om framtidens näringsliv. Författarna skriver om den nya världen och man menar att den är annorlunda – den är funky. Vi lever nu i ett kunskapssamhälle där den viktigaste produktionsfaktorn är människans hjärna. Karl Marx hade rätt, menar författarna, arbetarna kontrollerar nu produktionsfaktorerna – sina egna hjärnor. Människan har avreglerat sig själv och vi är nu alla dömda till frihet. Framtidens verksamhet är global och detta leder till ökad konkurrens om allting överallt. För att ha en chans i framtidens näringsliv menar författarna att ett företag måste differentiera sig. Framtiden kräver innovation och man måste vara annorlunda. Ledarskap och management blir nu viktigare än någonsin. Författarna menar att funky management bör skapa en miljö med förutsättningar för funky business. Detta innebär stor frihet för individen och dess idéer, t.o.m. misslyckanden menar författarna bör rymmas i affärsidén.

I funky världen går allt mycket snabbt. Teknologin och då framförallt informationsteknologin bidrar till en helt ny rytm där allt flödar fritt. Det byråkratiska företaget är dött. Lång livstid behöver inte längre vara attraktivt för ett företag ”Live and let die” skriver författarna och menar här att det är viktigare med värdeskapande under kort tid istället för att leva för evigt. Författarna menar att i funky värden finns en risk att vinnaren tar allt och man skriver:

”Den person, stam, region eller det företag som överträffar de andra i att utveckla innovativa koncept och idéer om hur man ska kombinera och omkombinera ingredienserna kommer att lyckas bäst. ¹ ”

Hur blir man funky?

Funky business har ett högt tempo och när jag läste kände jag hur denna nya funky värld bara kom närmare och närmare. Hur gör man då för att bli funky och överleva i den nya världen? Var inte orolig. I funky business beskrivs även hur ett företag kan bli funky. Författarna exemplifierar detta med ett företag som de kallar Funky AB:

”Ett företag som just lever på förändrade omständigheter och oförutsägbarhet. Det är ett annorlunda företag – som ständigt söker efter det annorlunda. ²”

Funky AB har fyra hörnstenar: fokus, hävstångseffekt, innovation och heterarki. Med fokus menar författarna att företaget bör fokusera på ett fåtal kärnverksamheter. Det företaget inte kan göra bäst köps från någon annan. Nyckelresurserna utnyttjas med hävstångseffekt. Man talar här om vikten av ett lärande företag. Författarna menar att vi lever i ett globalt sammanlänkat överflödssamhälle där innovation är nödvändigt för företaget. Innovationen ska inte bara ske avgränsad på en viss avdelning utan den måste vara total. Författarna menar att ett hierarkiskt företag inte längre är aktuellt då framtidens företag är heterarkiskt. Detta innebär att man har organisatoriska lösningar där man kan kombinera och omkombinera kunskap tvärs över alla slags gränser.

Individen i centrum

Funky Business är en läsvärd bok. Boken är tänkvärd och har många poänger. I boken går man ifrån bilden av människan som en resurs liknade en maskin. Istället lyfter man fram vikten av individens intelligens. Varje människa ses som unik och humankapitalet är något som företagen måste ta vara på för att överleva. Vi är dömda till frihet skriver författarna och man ger en bild av att makten nu ligger hos individen. Människan arbetar inte längre bara för pengar. I valet av arbete väger nu fler faktorer in, man talar om värderingar och känsla av samhörighet. Arbetet ska ge en form av mervärde och lycka. Frågan är dock vad som händer med de individer som visserligen har en hjärna men inte är tillräckligt funky?

Ett naturligt urval

Idén om att man måste vara annorlunda och överträffa andra för att vinna är tänkvärd men enligt mig inte direkt något nytt. Redan på mitten av 1800-talet lade Darwin fram teorin om det naturliga urvalet som kan sammanfattas med frasen ”survival of the fittest”. Teorin innebär kortfattat att de individer med egenskaper som gör att de är anpassade till den aktuella miljön oftare överlever och kan fortplanta sig. Dessa egenskaper tenderar att vara de som sprider sig till kommande generationer³. Teorin om det naturliga urvalet anser jag har en klar liknelse med tanken om att vara funky. I detta fall gäller det för företagen att anpassa sig till framtiden.

Ansvar och långsiktigt tänkande

Funky Business ger mig en känsla av att det är viktigt att handla snabbt och satsa rätt. Med kreativitet och innovation ska framtidens företag producera alltfler tjänster och produkter som ska ut i överflödssamhället. Något jag saknar i boken är en form av reflektion kring ansvar och långsiktighet i samband med funky företag. Jag tänker här t.ex. på den pågående finanskrisen. En orsak till krisen var att man givit ut bolån utan säkerhet. Om man ser bolånen som en tjänst producerad av företagen så skulle den på ett vis vara funky. Man gör något annorlunda och ger kunden det den vill ha. Men vilken verkan får denna tjänst i längden och har ett funky företag något ansvar?

Idag är miljömedvetenheten alltmer framträdande. Vi håller sakta på att förstöra vår planet och det börjar bli hög tid att ta krafttag mot detta. I Funky Business nämns miljön och man skriver då: ”Om du använder barnarbete eller inte bryr dig om miljön vänder sig kunderna till andra” . Allt fokuseras alltså på kunden och dennes makt över företagen. Detta är på ett sätt mycket logiskt då företagen är beroende av sina kunder för att överleva. Frågan jag ställer är ytterligare en gång om funky ändå inte bör inrymma någon form av ansvar. Företagens produkter ska vara innovativa, kreativa och annorlunda. Det handlar inte längre bara om att fylla ett behov eller funktion hos kunden. Det handlar också om att ge någon form av mervärde. Det handlar om lycka. Men vems är ansvaret för denna maxade produktions verkan på miljön? Kanske behövs en utökad form av funky sustainable design – ett ansvar för produktens hela livscykel. Istället för att bara öka takten och fortsätta rakt fram borde vi också stanna upp och reflektera. Om nu framtiden är funky vad får detta egentligen för effekter på oss och vår omvärld?

1. Nordström Kjell A & Jonas Ridderstråle (2000). Funky Business BookHouse Publishing, Stockholm. sid. 125
2. Ibid. sid.130

1. Wikipedia, Det naturliga urvalet. www.wikipedia.org/wiki/Naturlig_urval.

]]> http://birkken.wordpress.com/2008/10/27/individual-assignment-ii-%e2%80%93funky-business/feed/ 0 asasoderstrom http://birkken.wordpress.com/2008/10/26/managing-the-financial-crisis-the-movie/ http://birkken.wordpress.com/2008/10/26/managing-the-financial-crisis-the-movie/#comments Sun, 26 Oct 2008 18:05:22 +0000 erikfrejd http://birkken.wordpress.com/?p=219 ]]>  

Kan ett vanligt företag ta steget till mästarklass? Eller är det för alltid dömt att inte vara mer än ”lagom lyckat”?

I ”Good to Great” (utgiven 2001) ämnar den amerikanske forskaren och författaren Jim Collins ge svar på dessa frågor. Svaren är baserade på fem års forskning av Collins och hans forskargrupp.  Boken illustrerar, med hjälp av 11 företag som exempel, vad som särskiljer de företag som tar steget från ”good” till ”great”. De 11 företagen som statuerar exempel har valts ut på basis av två kriterier; under minst femton år ska de ha varit relativt medelmåttiga företag med börskurser som legat kring eller under index. Därpå, efter en brytpunkt, ska börskursen ha vänt uppåt och kursutvecklingen och varit minst tre gånger bättre än index. Författaren Collins poängterar att resultaten i boken är fria från ideologiska värderingar och att de inte har härletts från någon typ av hypotes, utan är direkt sammankopplade med data som undersökts för de 11 företagen. Collins menar att slutsatserna som dragits är generella och möjliga att tillämpa på vilket företag som helst och i många fall även i privatlivet.

Collins inleder boken med påståendet ”Good is the enemy of Great”. Han menar att så länge vi nöjer oss med att vara ”bra” så kommer vi aldrig uppnå mästarklass. För den som bestämt sig att ta steget så visar dock Collins att det dock möjligt. Det handlar om att identifiera vad man skulle kunna bli bäst på, och sen ta beslutet om man har motivationen att verkligen satsa på att bli bäst på det. Denna insikt är grunden för “The Hedgehog Concept ”, Igelkotts-Konceptet, som framstår som ett av bokens viktigaste budskap. En ledningsstrategi baserad på “The Hedgehog Concept ” har identifierats hos alla de framgångsrika företagen . Konceptet innefattar att välja ut den produkt eller service som överglänser konkurrenternas (och samtidigt utesluta det som man inte kan vara bäst på), som ger bränsle åt företagets ekonomiska maskin och som det finns en passion för i företaget. Konceptet är enkelt – jag uppfattar egentligen innebörden som sunt förnuft. Samtidigt understryker Collins att det inte alltid är så lätt att införliva konceptet i verkligheten; det kan ta åratal att välja ut den produkt som uppfyller alla kriterier. På dagens marknad där den globala konkurrensen är hård och fokus ofta är riktat på kvartalsrapporter och kortsiktiga resultat är det lätt att förstå att alla företag inte lyckas förena konceptet med kraven utifrån.  

En framgångsfaktor, vars betydelse Collins lyfter fram som en av de mest betydelsefulla i boken är ”först vem, sen vad”. Detta handlar om ”att först få rätt människor på bussen och sen bestämma vart den ska gå”, alltså ett företag bör ha anställt rätt människor innan strategier och visioner utarbetas. När Collins presenterar denna idé använder han bl.a. Wells Fargo (ett av de 11 utvalda företagen) som exempel, där VDn Dick Cooley byggde upp ett av de starkaste ledningsgrupperna i industrin för att möta de omvälvande förändringar som väntade i och med avregleringen av bankerna i USA. Wells Fargo anställde under en period innan avregleringen de mest kompetenta och framstående människorna de kunde finna, utan att ha något specifikt arbetsområde för dem. När avregleringen väl kom var Wells Fargo den bank som hanterade den allra bäst. Inte så konstigt kanske; den oerhörda kompetens som Wells Fargo besatt under Cooleys period illustreras av det faktum att många anställda inom ledningen senare gått vidare och blivit chefer för flera av de största amerikanska bankerna. Den här slutsatsen tycker jag är en av de mest uppseendeväckande i boken, och jag har aldrig tidigare funderat i dessa banor. Collins resonemang kring denna slutsats är tydligt och klart och han övertygar mig delvis. Att bra människor är en förutsättning för framgång håller jag förstås med om, men samtidigt funderar jag över frågan: är det inte i många fall omöjligt att anställa de bästa innan man har en tydlig strategi? Jag syftar då både på de ekonomiska och motivationsmässiga aspekter som spelar in. Detta ger inte Collins något svar på.

Collins framhåller att för att ta steget från bra till mästarklass krävs inte en utåtriktad och karismatisk ledare, den senaste teknologin, innovativ förändringsledning eller ens en från början glasklar strategi. I hjärtat av de få företag som når mästarklass finns en företagskultur där de anställda tanker och handlar på ett disciplinerat sätt. Collins understryker att steget från bra till mästarklass inte sker på en dag. Vägen från medelmåttighet till framgång är istället oftast lång och snårig.

Samtidigt som vissa slutsatser i boken är tankeväckande och skapar nya perspektiv tycker jag att man slås av hur många av Collins tankebanor i själva verket känns mycket enkla och bygger på sunt förnuft. I vissa fall känns det som att Collins vilja att förenkla och generalisera går ett steg för långt. Han förtydligar t.ex. aldrig skillnader mellan de undersökta företagen, eller vilka situationsfaktorer som kan spela in när det gäller att leda ett företag från bra till mästarklass.  Jag tycker ändå att boken är intressant att läsa, med en uppsjö av exempel baserade på mer än 15000 timmars forskning. Boken ger inte bara idéer om vad företag bör fokusera på för att ta steget från bra till mästarklass, utan många koncept kan t.ex. även appliceras på privatlivet, vilket gör att det är en bok som alla kan läsa med behållning.

/Malin

Jag har valt att analysera ”Remember the Titans” – en film som jag sett många gånger och som jag nu valde att se igen, ur ett nytt perspektiv med fokus på management. Eftersom jag sett filmen tidigare visste jag att detta inte är en film om management i dess klassiska form i beteckningen företagsledning. Filmen handlar nämligen inte om ett företag utan om ett fotbollslag. Samtidigt var det för mig uppenbart att många av de aspekter som en företagsledare måste ta hänsyn till även gäller för en elitidrottsledare. För båda handlar det om att leverera resultat och på vägen dit krävs i många fall samma förmågor hos ledarna. Mot denna bakgrund samt med insikten om att denna film innehåller flera starka ledarkaraktärer med en förmåga att uppfylla högt ställda mål, föll mitt val på denna film som analysobjekt. Är det lyckat management som gör att målen uppfylls i filmen och hur handlar ledarna för att nå målen? 

För den som inte sett filmen är ”Remember the Titans” är en berättelse om amerikansk fotboll, rasism och vänskap som inspirerats av verkligheten. Filmen utspelar sig i en stad i Virginia på 70-talet, en tid då rasdiskriminering var vanlig i USA. Till och med det år då berättelsen tar sin början har svarta och vita varit uppdelade på två olika skolor, men inför detta läsår slås skolorna ihop. Detta innebär även att skolornas fotbollslag slås ihop; matcher skall vinnas som ett enat lag där alla ska kämpa för alla. Men redan när laget ses för första gången – ett möte utan hälsningar – förstår man att detta kommer bli mycket svårt att uppnå. Fördomar och kulturskillnader och leder inledningsvis till många konflikter i laget. Men den som utsetts till lagets tränare, coach Boone har bestämt sig: han ska göra ett lag av dessa unga fördomsfulla pojkar – ett lag där hudfärg inte skall spela någon roll, utan prestationen ska stå i fokus.

Den starkaste och viktigaste ledarkaraktären i ”Remember the Titans” anser jag är den svarte coach Boone; en hårdför, karismatisk ledare som tack vare en stark vilja, noggrannhet och entusiasm leder sitt lag genom en ”perfect season”, en säsong utan en enda förlust. Dessutom uppnår han – det på många sätt mer betydande – målet att lyckas ena laget, upplösa alla fördomar, få gruppen att stenhårt tro på vad de kan åstadkomma tillsammans samt (inte minst) att visa upp för en hel stad vad svarta och vita kan uppnå tillsammans.

Management handlar ju ofta om mer än att leda; enligt klassiska management-tänkare såsom Fayol och Taylor ingår även planering, organisering, kontroll är som viktiga beståndsdelar inom management-begreppet. Jag anser i denna film att Boone på många sätt införlivar även dessa områden i sitt arbete och därför skulle han inte bara kunna kallas ledare utan även ”manager”. Boone har en strategi för allt; såväl hur han ska vinna matcher som övervinna fördomar i laget. Vad gäller Boones förmåga att organisera så kan de perfekta raka leden på träningarna, där armhävningar och upphopp görs i takt få stå som symbol för detta. Kontrollen av arbetet sker genom Boone själv som alltid är närvarande och noggrant studerar varje match sina videoupptagningar. Perfektion är målet. När Boone får reda på att styrelsen kommer sparka honom om han förlorar en enda match (pga en styrelse som hellre skulle se en vit tränare) ökar pressen än mer på att prestera – det finns inte plats för några misstag och hans förmåga att planera, organisera, leda och kontrollera ställs på prov.  

Jag anser att planeringen, organiseringen och kontrollen av det amerikanska fotbollslagets säsong är oumbärliga komponenter i strävan efter deras mål att vinna serien. Samtidigt måste jag framhålla att Boones ledarskap; hans förmåga att entusiasmera sina adepter och få dem att sätta laget i första hand (och till och med ge upp vänskap och kärlek för lagets skull) är komponenter som jag anser har störst betydelse för framgången i detta fall. Utan den gruppdynamik och vänskap som Boone lägger grunden för genom att själv visa upp sin respekt och rättvisa syn på spelarna i laget så skulle laget aldrig kunnat bli framgångsrikt. Boones ledarskap bygger inte bara en stark grupp utan hans värderingar smittar av sig på spelarna som själva blir ledare. Genom sitt uppträdande blir spelarna förebilder inte bara på planen utan även utanför den, då de både på skolan och hemma börjar sträva efter att minska fördomarna mellan vita och svarta.  Även om Boone strävar efter perfektion på planen så stödjer han sina adepter utanför den (t.ex. följer upp skolarbete) och Boone utesluter ingen även om deras kapacitet på planen inte är så hög. Tvärtom inger han en stark drivkraft hos alla i laget och han lyfter han fram det bästa ur varje individ.  Att utveckla andra och ge alla förutsättningar för att lyckas är något som Peter Drucker lyfter fram som en viktig egenskap hos en manager:

” The function which distinguishes the manager above all others is his educational one. The one contribution he is uniquely expected to make is to give others vision and ability to perform. It is vision and more responsibility that in the last analysis, define the manager”   Peter Drucker

Även om coach Boone inte är en felfri ledare så anser jag att han visar upp många egenskaper som skulle kunna tillskrivas en god, modern manager; även om resultatet är målet så måste människorna och relationerna sättas i centrum.

Fiilmen bygger på en human syn på människan och allas lika värde. Den visar på vilken kraft det kan finnas i en enad grupp och hur gruppens gemensamma värderingar ibland kan bli viktigare än individens egna känslor. Detta illustreras bl.a. då lagets kapten Gary anger sin tidigare bästa kompis Dane (båda vita) för tränaren p.g.a. att Gary upptäckt att Dane inte levt upp till lagets regler. Eftersom filmen handlar om rasdiskrimineringen i USA på 70-talet så bör tittaren ha en viss kännedom om denna.

/Malin

Boken Rich Dad, Poor Dad (2002) skriven av Robert T. Kiyosaki har sedan länge varit placerad i bokhyllan. För denna uppgift, att recensera en bok inom ett affärsområde skriven för en vidare publik, insågs snabbt att denna bok var lämplig. Boken kan ses som en handbok i privat ekonomiskt management med syftet ge läsaren goda råd för att bli ekonomiskt oberoende. Kiyosaki har delat upp boken i ett antal kapitel som går igenom olika aspekter av effektivt ekonomiskt tänkande. Redogör för huvuddragen i boken samt diskuterar kring de råd som ges.

Boken erbjuder för den som läst en del ekonomiska kurser på akademisk nivå, inga större överraskningar. Författaren håller två röda trådar i liv genom hela boken, som bör få de flesta läsarna att reagera. Den första är att det inte är bra att utbilda eller specialisera sig (ex. på akademisk nivå), om man har som mål att bli ekonomiskt oberoende. Den andra är att de flesta personer saknar finansiell IQ, d.v.s. att tänka långsiktigt och planera sin ekonomi. Finansiell IQ innebär även enligt författaren att en plan ska läggas upp så att pengar jobbar för dess innehavare och inte tvärtom, d.v.s. en person jobbar hårt för att efter tid p.g.a. sitt eget arbete erhålla belöning i form av pengar. Vidare tar författaren upp en mängd andra småsaker som bör beaktas för att vägen mot ekonomiskt oberoende ska bli så kort som möjligt, ex. rent skattemässigt tänkande. Nedan kommer de ovan nämnda röda trådarna samt något av det skattemässiga tänkandet som tagits upp diskuteras. Slutligen diskuteras vad jag som läsare anser är bra ekonomiskt management för att bli ekonomiskt oberoende.

Kiyosaki menar att utbildning och framförallt specialisering inte är nyckeln till en finansiellt säker ställning, som det upplevdes vara för ett par decennier sedan. Han menar att utbildningar, framförallt på akademisk nivå, förbereder och lär ut kunskap inom områden som inte alls senare kommer att vara relevanta i det verkliga livet, när det gäller ekonomiska beslut. Kiyosaki tar inte upp de positiva sidoeffekter som en akademisk utbildning ger upphov till. T.ex. förmågan att hantera stora mängder information eller förmågan att bryta ner ett stort komplext problem i mindre bitar. Dessa förmågor som övas upp, anses enligt mig vara minst lika viktigt som själva kunskapsinnehållet i alla former av teoretiska utbildningar. Speciellt då Kiyosaki själv säger att vi lever i en högst föränderlig värld, där saker runtomkring oss hela tiden förändras i en snabbare och snabbare takt. Denna förmåga (som övas i alla former av teoretiska utbildningar) är viktig för att kunna öva upp ett bra finansiellt IQ, vilket diskuteras nedan.

Kiyosaki menar att en stor del av alla personer saknar finansiell IQ. Detta är någonting som absolut stämmer. Han menar att det som skiljer förvärvsarbetare utan tillgångar från förmögna är sättet att hantera pengar på. De oförmögna konsumerar snabbt upp en löneökning, genom att t.ex. låna pengar för att köpa en bil. En förmögen person sparar pengarna från en löneökning, investerar dem och köper efterhand konsumtionsvaror för avkastningen, t.ex. en bil. Folk i allmänhet anser jag precis som författaren skulle behöva sig lära sig mycket om detta tankesätt och därmed erhålla ett bättre finansiellt IQ. För att sätta sig in i ett tänkesätt som kännetecknar en person med högt finansiellt IQ anser jag att en akademisk utbildning är till stor hjälp, då sättet att tänka på och förmågan att bearbeta information är viktigt, i exempelvis ett investeringsbeslut. Detta framhäver inte Kiyosaki i sin bok, vilket han borde då det är viktigt.

Vidare tar Kiyosaki upp rent skattemässigt tänkande. Exempel. En person som arbetar för ett företag tjänar pengar, skattar och konsumerar. En person som äger ett företag tjänar pengar i företaget, konsumera (privat) via företaget och sedan skattar på resten. En ägare till ett företag kan alltså enklare bli ekonomiskt oberoende än en anställd p.g.a. att skattetrycket är mycket mindre. Detta är ingen hemlighet för dem som är insatta i företags- och privatekonomiska frågor och knappast någon lösning för gemene man på vägen mot ekonomiskt oberoende. Om alla personer drev egna företag och enbart skattade på överskottsmedel skulle det generera minimala skatteintäkter jämfört med dagens skatteintäkter. Minimala skatteintäkter leder till problem för staten och hela samhällssystemet skulle därmed bli underminerat eller kräva en omkonstruktion för att fungera.

Vägen till ekonomiskt oberoende består av flera komplexa delar som knappast kan täckas in av en enkel handbok i ekonomiskt management, även om Kiyosaki försöker påvisa detta med sin bok. Författaren har dock många bra poänger i den kunskap som förmedlas, som bör tas i beaktning om man strävar efter att bli ekonomiskt oberoende. Det viktigaste från boken anser jag vara att ha ett bra finansiellt IQ, d.v.s. inte konsumera utan investera (pengarna jobbar för innehavaren). Detta bör kombineras med en bra utbildning inom något område, då detta övar upp förmågan att bearbeta information samt förstå olika system (kan t.ex. vara hur och var råvaror används om man tänker investera det) vilket är viktigt för bra och lönsamma investeringsbeslut. Det rent skattemässiga tänkandet (samt andra smådetaljer som Kiyosaki tar upp) anser jag vara av mindre vikt. Dåliga investeringar ger ingen avkastning, vilket i sint tur inte leder till någon skatt, vilket gör att skatteplaneringen kommer i andra hand. Fokus bör primärt läggas på själva inkomstkärnan, d.v.s. investeringen.

Slutligen kan jag säga att boken var lättläst och underhållande. Som läsare får man en uppsjö av olika tips inom området samt en del verklighetsbaserade exempel. Ett störande moment är dock att boken ändrar sättet den förmedlar sitt budskap på i olika delar. I början av boken förmedlas budskapen via dialoger och situationer för att sedan mer och mer gå mot faktastycken i punktform. Därför känns boken bitvis som en lång text som klippts ihop. Sammanfattningsvis är boken absolut läsvärd!

/Per L

I boken ”First, Break All the Rules” av Buckingham och Coffman (1999) beskrivs vägen till effektivt företagande. Båda författarna är verksamma inom Galluporganisationen och har under lång tid varit delaktiga i omfattande undersökningar, främst inom attityd- och opinionsforskning. Som titeln antyder försöker författarna framhäva en helt ny bild av management som står vid sidan av det mer traditionella synsättet. Bokens underrubrik behandlar vidare själva kärnan i boken, ”What the World’s Greatest Managers Do Differently”. Det författarna bygger denna underrubrik på är en omfattande undersökning gjord på en stor grupp företagsledare på olika nivåer som lyckats bättre än sina mer medelmåttiga konkurrenter i termer av bland annat genererad vinst.

I bokens första del klargörs ett antal frågor som genom att besvaras ska kunna mäta, på ett effektivt sätt, hur pass väl utvecklad en arbetsplats verkligen är. Dessa frågor går från att behandla fundamentala frågeställningar som exempelvis hur en anställd upplever vad som förväntas av henne, till mer djupa frågeställningar om hennes förmåga att växa som människa på arbetsplatsen. Den mest intressanta iakttagelsen med detta tillvägagångssätt, anser jag, var att de mest framgångsrika ledarna hade ett gemensamt synsätt på sina anställda som sammanfattades enligt nedan:

People don´t change that much.
Don´t waste time trying to put in what was left out.
Try to draw out what was left in.
That is hard enough.

Författarna hävdar att detta synsätt är själva kärnan till varför en del ledare lyckas betydligt bättre än andra. Genom att fokusera på de egenskaper och färdigheter en människa redan besitter och därigenom bryta en ”gyllene regel” belyser författarna en intressant aspekt. Även jag anser att denna uppfattning illustrerar en mycket viktig och ofta bortglömd aspekt av management. Människor, tror jag, har möjligheten att i viss utsträckning förändras men samtidigt är det mycket tidskrävande och därigenom kostsamt att förändra en människas syn på vad hon anser är viktigt och utvecklande. Genom att istället fokusera och utveckla de färdigheter och talanger en människa redan besitter kan, enligt mig, stora vinster för båda parter uppstå.

Resterande del av boken utgår ifrån ovanstående stycke men en fördjupning sker av hur de bästa företagsledarna ser på management utifrån fyra perspektiv:

When selecting for someone, they select for talent … not simply experience, intelligence or determination.
When setting expectations, they define the right outcomes … not the right steps.
When motivating someone, they focus on strengths … not on weaknesses.
When developing someone, they help him find the right fit … not simply the next rung on the ladder.

Jag kommer nedan fördjupa mig i de perspektiv jag anser var de mest tänkvärda. Det första perspektivet är enligt mig mycket intressant. Enligt författarna tittar de mest framgångsrika företagsledarna främst på en persons talang istället för erfarenhet och intelligens. Författarnas definition av talang ligger i ett mönster av tankar, känslor och beteenden som ständigt upprepas och som kan omvandlas i produktivitet. Denna definition är, enligt mig, mycket subjektiv men samtidigt belyser den en intressant aspekt. Jag tror att många av dagens rekryterare ofta bortser ifrån en persons talang och istället fokuserar på CV och betygsdokument. Det senare framförallt för att det är bekvämt och accepterat men samtidigt hamnar då många av de sökande direkt i papperskorgen. Självklart är det svårt att urskilja en pesons talang från enbart ett CV och ett personligt brev men samtidigt, tror jag, att detta synsätt ofta glöms bort i rekryteringsprocessen. Att göra en så, enligt mig, diffus definition av talang som författarna gör ovan försvårar dock till viss del för läsaren. Talang, enligt mig, kan delas upp i två nivåer. Den första nivån innefattar till stora delar det författarna försöker förmedla. Hos varje enskild invid finns en förmåga som enbart hon besitter. En förmåga att handla i ett visst mönster som är unikt för just henne. Nästa nivå handlar, enligt mig, istället om att kunna se till helheten. Hur kan jag använda min specifika talang för att bäst gynna företaget? Denna del av en persons talang, tror jag, ofta glöms bort. En person anställs ofta för att han eller hon besitter en gedigen kunskap eller erfarenhet inom ett visst område men hur denna talang bäst ska kunna vara företaget till nytta lämnas därhän. Därigenom hamnar allt för många personer på fel plats och följaktligen inte kan ge uttryck för sin talang.

Det sista perspektivet som författarna behandlar är även det intressant att fördjupa sig i. Det innefattar att de mest framgångsrika företagsledarna lägger stort fokus på att hitta rätt plats åt rätt person och detta behöver inte nödvändigtvis innebära ett steg uppåt på karriärstegen. De flesta är nog överens om att vi redan från tidig ålder präglas av att sträva uppåt. Sakta men säkert få mer ansvar och därigenom en högre lön. Det som jag dock tycker ofta glöms bort är att långt ifrån alla är lämpade för denna typ av utveckling. Författarna belyser här en intressant aspekt när de påpekar att de traditionella karriärvägarna bör revideras och istället bör ett större fokus ligga på att se till varje individ för sig. En person kanske ser sin framtid i en position som exempelvis verksamhetschef medans en annan kommer att bli understimulerad i samma position om han eller hon helt tappar kontakten med sina tidigare arbetsuppgifter. En karriär behöver med andra ord inte peka uppåt utan den kan istället peka åt sidan eller till och med nedåt. Nedåt i den bemärkelsen att en person kan få nya arbetsuppgifter som till en början innebär en lönesänkning men beroende på hur resultatet blir i slutändan istället innebär en markant löneökning.

Boken var mycket läsvärd då den i stora drag tillämpade steg för steg metodik med många tydliga exempel från verkligheten. Författarna berör även en rad punkter, för vilka jag har redogjort ovan, som jag tycker sällan diskuteras i en kanske allt för resultatstyrd värld. Individen glöms ofta bort vilket ofta medför att fel person hamnar på fel plats vid fel tidpunkt. Genom att tillämpa delar av det ”recept” författarna erbjuder, tror jag att betydligt fler företagsledare skulle kunna skapa bättre och mer produktiva arbetsplatser.

/Erik Frejd 

Titel: Så blir du rik

Förlag: Storm Förlag AB

Utgivningsår: 2005 (första gången utgiven 2004)

Författare: Donald J Trump

Medförfattare: Meredith McIver

Recensent: Mikael Johansson

onald J Trump är kanske USA:s nu levande störste byggare. Han är känd som den vasse affärsmannen som bygger skyskrapor och gifter sig med vackra kvinnor. Förutom att utveckla fastigheter driver Trump ett flertal casinon och hotell världen över, han är delägare i tre av världens största skönhetstävlingar och han bygger golfanläggningar.

Vi har sett Trump uppträda som karikatyr av sig själv bl a i filmen Ensam hemma 2 och i TV-serierna Nanny och Fresh Prince of Bel Air. 2003 blev Trump producent och programvärd för NBC:s reality show The Apprentice. I The Apprentice tävlar deltagarna om en högavlönad ledarbefattning inom Trump Organization.

Trumps frisyr har länge varit uppmärksammad av media. Trots massiv kritik om hårfrisyrens brist på stil och finess har ”The Donald” vägrad att klippa sig annorlunda. I årets presidentval stöder Donald J Trump aktivt den republikanske kandidaten John McCain.

Med hjälp av sin chefsassistent Meredith McIver har Donald J Trump författat boken Så blir du rik (Originaltitel: How to Get Rich (2004)).

Trump säger att hans syfte med Så blir du rik är att läsaren skall få tips på hur hon skall lyckas bli ”ekonomiskt framgångsrik”. Lite kaxigt menar Trump att ”det finns fem miljarder anledningar att läsa den här boken” och syftar då på storleken av sin egen förmögenhet. Boken är menad som en populärvetenskaplig managementbok och som en sådan är den läsvärd. Så blir du rik är lättläst och det är lätt att till sig innehållet i boken.

Så blir du rik är inte så mycket en kokbok för hur läsaren skall bli en framgångsrik ledare som den är en sammanfattning av framgångssagan Donald John Trump. Trump redogör för olika scenarier som fordrar management och exemplifierar nästan uteslutande från egna erfarenheter. Detta gör att boken som också innehåller en förteckning över organisationens fastighetsbestånd och planerade utvecklingsprojekt ger ett skrytigt intryck. Trump berättar oblygt om sina stora projekt och sina ännu större framgångar på ett, som det i Sverige skulle kallas, mycket amerikanskt sätt. I boken uttrycker han sig dock medveten om sin skrytiga framtoning men menar att den starka självkänsla som finns kopplad till den har varit nödvändig för att hans egen framgång. Trump skriver: ”jag har läst historier där jag beskrivs som en tecknad figur, en serietidningsversion av den store affärsmogulen med sin undersköna flickvän och privatplan och privat golfbana och takvåning i marmorgolv och badrumsinredning i guld. Men min tecknade figur existerar. Jag har skapat min egen serietidning, och jag älskar att leva i den. Ska du tänka, tänk stort. Ska du leva, lev stort.”

Trump tar i sin bok upp allt från värdet av att anställa rätt person till vikten av att skriva äktenskapsförord, uppfostra sina barn och spela golf. De exempel på misstag i management som han tar upp i Så blir du rik är bara i vissa fall hans egna misstag och desto oftare hans vänners misstag. Trump tar dock upp ett stort eget misstag. I samband med 1990-talets fastighetskris tappade han fokus på sin egen verksamhet vilket slutade med en skuld på 9,2 miljarder dollar till sammanlagt nittionio olika banker. Genom att återta fokus, arbeta fram en överenskommelse med alla sina nittionio banker och koncentrera sig på sina affärer istället för att åka på modevisningar menar Trump att han lyckades komma på fötter igen. Lärdomen från det kapitlet alltså – var fokuserad.

Trump talar om att följa sin magkänsla som ett av de viktigaste och mest nyttiga knepen för en företagsledare. Vidare tar han upp bl a vikten av att bygga upp ett starkt varumärke kring sig själv och marknadsföra sig. Säga vad man vill om Donald Trump men nog har han lyckats bygga sig ett varumärke. Det märks att han är stolt över sig själv, över sin familj och sitt namn – ett namn som kommer att leva vidare i alla hans stora projekt som Trump Tower och Trump National Golf Club.

Som författare är Donald J Trump alltså en skrävlare. Genom att skriva om sig, själv, sina framgångar och sina flickvänner lyckas han dock få läsaren på gott humör. Det märks att Trump älskar sitt jobb och hans entusiasm smittar av sig på läsaren.

Så blir du rik av Donald J Trump är så långt ifrån en vetenskaplig bok som man kan komma. Med sina tips om att lyssna till sin instinkt saknar den allt som kännetecknar god vetenskaplig managementlitteratur. Den förefaller syfta till att bygga upp författarens redan astronomiskt stora ego. Boken är en blandning av hyllningsskrift över Trump och hans verk, skvallerhistorier om flickvänner, otrohet och en legendarisk frisyr samt en handledning för unga adrenalinstinna herrar som vill ha samma liv som Trump (inklusive fotomodell/flickvän, privatplan, egen golfbana, middagar med USA:s president etc.). Boken är överdriven, pompös, bombastisk och jag älskar den!

/Mikael